soligmorgon.

ligger här i sängen.
fryser.
svårt att andas.
mår illa.

saknaden blir bara värre och värre.
sorgen gör så ont.
vet inte vart jag ska ta vägen.
ledsen.
ledsen som fan.
men jag har så svårt att få ut tårarna.
jag vill gråta.
skrika.
jag vill bara be om förlåtelse.
fast jag har gjort allt jag kunde.
känns som jag kunde gjort mer.
men vad?
jag önskar jag var där när det hände.





aja, till en roligare sak.
bexu hade uppkörning idag.
and he fucking did it.
:D
min babe har körkort nu.
hur jävla fantastiskt som helst.
Yäääy.

nu ska jag snora vidare.


fred & kärlek.

Imorgon är det dagen jag verkligen inte vill vara med om.
det är mickes begravning.
:(
det börjar sjunka in allt mer nu att han faktiskt är död.
att jag aldrig kommer få träffa honom igen.
det gör ont som fan och jag har svårt att hantera det.
men jag ska fixa detta, ingen tvekan!
bara att gå all in och mata på, slåss mot demonerna och fan tillåta mig själv att må som en jävla rumpa ett tag.
men jag måste se till så jag bearbetar på rätt sätt också, vill inte falla djupare ner än vad jag redan är, det är jobbigt nog just nu liksom.
vid skrivande stund känns det som att hjärtat snart ska hoppa ur bröstkorgen.
käkarna spänner.
armarna gör ont.
svårt att andas.
jag orkar inte!

jag vet att detta inte skulle bli en deppblogg till, men nu råkade det tyvärr bli det.
det råkade tyvärr bli så att det blev för mycket för mig, så jag behöver skriva av mig.
jag delar inte sidan på facebook längre med tanke på min familjs åsikter, tror inte det är många som läser här faktiskt.
känns rätt skönt.
dom som behöver veta, dom vet liksom.

mitt huvud snurrar.
jag mår skevt.
inatt behöver jag verkligen sova ordentligt, hoppas på att vakna lagom tills bexu är klar med uppkörningen.
skulle vara perfekt!
men ja.
hoppas iaf!

just nu är det sjukt mycket sorg i min hjärna och i mitt hjärta.
det känns som om jag ska svimma och kräkas dagligen.
jag vill inget annat än att bara ligga ner i sängen, men hur länge håller det liksom?
Ah, nej.
fan.
dags för att göra nått åt livet.
men vad?
jag kommer nog på nått.
mitt nästa projekt är iaf garn, garn garn garn!
jag är helt galen i garn och vill bara knyta armband hela tiden, folk vill ha också så det är roligt.
:)

fred.

idag mår jag konstigt.
jag tror att kroppen har börjat vänja sig med 150mg dosen på Venlafaxinen nu.
jag mår inte illa varje dag längre, jag spyr inte varje dag och jag mår inte fan fysiskt längre.
det var ett tag det var riktigt påfrestande, då jag tänkte att jag kanske skulle sänka dosen igen, men jag stod ut och nu tror jag det händer saker.
jag mår dåligt, men samtidigt har jag en kittlande känsla i kroppen!
det liknar den jag hade när jag mådde bra.
men det har hänt så mycket nu det senaste, så jag har svårt att känna vad jag egentligen borde känna.

på torsdag är det mickes begravning.
usch.
jag vill inte, men samtidigt vill jag.
svårt att förklara!
men det känns som jag kommer förstå mer att micke är död på riktigt liksom.
vägrar tänka på det.
vägrar bearbeta det.
och det är fan svårt.
jag vill egentligen bara gå ut i skogen och skrika!
jag vill egentligen gå ut och slå ner varenda jävla idiot jag ser på stan.
men jag håller mig hemma.
under mitt täcke.
i sängen.
dagarna i ända.

nu ska jag gå ut och kolla posten.

fred.

Testbeteende:
Hade inte så mkt ångest när hon gjorde det datoriserade testet som mäter uppmärksamhet, motorisk aktivitet och impulsivitet. Var lite nervös, men det lättade snart när hon påbörjade testet. Satt och vippade med benet en stor del av testet. Uppgav efteråt att hon höll på att somna, inte för att hon var trött, utan för att hon blev så uttråkad. Framstod som rastlös.

När vi gjorde begåvningstestet var E nervös och tyckte att uppgifterna såg svåra ut, men vid de första tillfället kunde hon med uppmuntran samla tankarna och svara rätt på många frågor. Var motoriskt rastlös, satt och vippade med benet under testningen.

Vid det andra tillfället av begåvningstestet var E självkritisk och kände sig dum. Verkade ge upp snabbt och kunde då inte utvecka sitt svar trots uppmuntran.

RESULTAT
Allmänbegåvning:
E's allmänbegåvning såsom mätt med WAIS-IV (Wechsler Adult Intelligence Scale) hamnar i den låga zonen, nära gränsen till den nedre normalzonen. Det är ingen signefikant skillnad på de verbala deltesten jämfört med de icke-verbala deltesten som mäter mer perceptuella och visuo-spatiala funktioner. Det är inga signigikanta skillnader mellan resultatet på ovanstående deltester och de som mäter arbetsminne respektive snabbhet.

Arbetsminne och snabbhet:
Resultatet på de deltest som mäter arbetsminne hamnar i den låga zonen, nära till den nedre normalzonen. Resultatet på de deltest som mäter snabbhet hamnar i den nedre normalzonen, nära gränsen till den låga zonen. Det är inga signifikanta skillnader mellan resultatet på de deltester som mäter arbetsminne och de som mäter snabbhet.

Uppmärksamhet, aktivitet och impulsivitet:
Det datoriserade testet QB-test mäter uppmärksamhet, aktivitet och impulsivitet. E var betydligt mer aktiv (rörde sig rastlöst) under testet än de flesta kvinnor i hennes ålder. Hon var ngt mer ouppmärksam, men inga tydliga tecken på svårigheter med uppmärksamhet framkom. Hon blev ngt mer fokuserad mot slutet. E uppvisade inte någon ökad impulsivitet under testet jämfört med kvinnor i hennes ålder.

Verbal inlärning och minne:
På Claeson-Dahls test för minne och inlärning har E gällande inlärning ett resultat klart under medel. Detta kan bero på koncentrationssvårigheter, men behöver inte göra det. Uppgiften är att memorera tio vanliga ord som testledaren läser upp tio gånger. E byter ordning på orden från gång till gång när hon återger dem, vilket tyder på svårigheter med att skapa en fungerande strategi för att minnas. E nämner också vid tre tillfällen ord som inte har varit med på listan, vilket är mycket ovanligt och kan vara ett tecken på svårighet med inlärning. E får också ett ganska lågt resultat gällande relention (att efter en halvtimme plocka fram orden ur minnet utan att få dem upplästa igen). Även detta kan ha med koncentrationssvårigheter att göra. När uppgiften är att peka ut orden i en mängd av andra ord, går det dock bra. Det visar att E har informationen i minnet, men kan ha vissa svårigheter att själv plocka fram den utan ledtrådar. Sista uppgiften är att svara på vilken ordning orden lästen upp i, E får här ett avvikande resultat - hon har svårt tt minnas vilken ordning orden kom i.

SAMMANFATTNING/SLUTSATSER
E vägde 1,5 kg när hon föddes två veckor för tidigt. Hon var mycket liten för gestationsåldern och fick ligga  kuvös den första tiden. Hon har enligt egen uppgift haft svårigheter i skolqn, både med koncentrationen, rastlöshet och att förstå undervisningen. Enligt hennes bror har sådana svårigheter inte funnits. E rapporterar udag besvär med att koncentrera sig, med arbetsminnet och med att slutföra saker. Hon är rastlös i rummet och har svårt att sitta still. Dock är hon inte rörig i kontakten utan kan på ett adejvat sätt hålla en röd tråd i samtalet.

E's resultat på begåvningstestet WAIS-IV är lågt. Hon kan dock ha missat mycket i skolan och hon tror inte riktigt på sin förmåga och ger ibland upp lätt. Dessutom har hon sitt bästa resultat på ett deltest som mäter abstrakt logisk förmåga och som tyder på allmänbegåvning.



Återkommer med resten en annan dag.

/e.

just nu mår jag skit verkligen.
önskar för tillfället att jag aldrig föddes.
all skit jag har fått gå igenom.
och så skiter jag ner mig själv.
ja, inte bokstavligt talat då.

vet inte om jag ska lägga in mig eller vad jag ska ta mig till faktiskt.
men jag drömmer dagligen om att skära upp armara.
den bittra sanningen!
många tycker inte att jag ska vara så öppen på internet som jag är, att det kan skada framtida jobb och sådär.
jag vet faktiskt inte om jag bryr mig om framtida jobb.
inte just nu iallafall.

ska få träffa någon läkare den 15de.
behövs!
får inte tag i min psykiatriker och har inte tid hos henne fören den 17 september.
så jävla bra.

fan.
allt bara skiter sig.
jag lyckas ständigt förstöra för mig själv.
jag ska då fan alltid lyckas pajja de som är bra.
men det verkar inte vara någon som kan hjälpa mig.
allt jag gör blir ju ändå bara fel.

ska skriva ut mitt utredningsresultat från neuropsykiatriska utredningen sen.

fred.

jag har inte skrivit på ett tag.
jag glömmer helt enkelt bort att skriva.
har inte så mycket att berätta, mår mest skit liksom.
hur kul är det att läsa om det?

har iaf varit i Tyresö idag och träffat en akutläkare.
Vi höjde min Venlafaxin till 150mg, hoppas det gör någon skillnad.
Fick även recept på 25st stesolid, kommer räcka ett tag!
ska äta dom med största försiktighet.
hon fixade även med remisser till psykolog, arbetsterapeut och till min psykiatriker.
hon tyckte också att jag hade blivit felbehandlad med min ADHD-utredning, hoppas psykologen går med på att prata med min andra bror kring detta så jag kan få den hjälpen jag faktiskt behöver.
känns som jag famlar i de mörka just nu!
kaos
och åter kaos!

katten har skadat ögat.
det värker i hela mig att se henne.
stackars missen.
:(

annars ville läkaren att jag skulle sova bättre, men hon ville ge mig attarax till sömnen!
jag tackade snällt nej och förklarade att varken attarax, theralen eller lergigan forte hjälper mig vid sömnen.
hon trodde då att ett kedjetäcke kanske skulle funka! :)
vi får hoppas jag får remiss så fort som möjligt bara.
orkar inte vänta i år och dar.
fan alltså!

fred & kärlek.
em.

jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.
bexu ska snart åka iväg och jobba, alltså blir jag ensam.
panik!
tänk om jag får värsta ångestattacken när han är borta, vad fan gör jag då?
jag har ju en 100 burk lergigan forte, men.. ja. dom funkar liksom inte så bra!
visst, de tar bort den värsta paniken, men ångesten är ju långt ifrån borta!
måste nog ringa mobila psykiatrin idag när bexu slutat jobbet, måste träffa en läkare!
något måste ändras och det är fan nu!
jag pallar inte gå runt och må som jag gör just nu, inte igen!
jag måste palla mig ut också.
ligger bara i sängen och latar mig och äter knäckebröd.
vafan liksom!

saknar så jävla mycket just nu.
har så mycket oberarbetad sorg inom mig så det är helt sjukt.
måste ta en dag i taget, andas och försöka få minuterna att gå.

nej, fan.
detta håller inte längre!
kan inte må såhär.

jag håller på att tappa greppet.
vet inte vart jag ska ta vägen.
fuck alltså.

allt är kaos.
det är vedervärdigt!
måste få kontakt med läkare.
men i höst fick jag tid.
tack.

jag hatar livet.
jag hatar världen.
jag hatar mig själv.

fuck off.

ungefär samma sekund som jag öppnade ögonen igår så berättar min pojkvän att en av mina närmsta vänner har dött.
jag vet inte vad jag ska göra.
jag vet inte vart jag ska ta vägen.
jag är så jävla förvirrad man bara kan bli!

det gör så jävla ont i mig.
har förlorat två riktigt riktigt nära vänner på ca 1 ½ månad.
vad gör man?
hur klarar man det?
fan.
allt känns värdelöst och kaos.
jag orkar inte mer.
fan.

Nu var det ett tag sedan jag skrev.
har inte riktigt haft lusten, har haft annat skoj för mig! :)

känner verkligen hur jag kommer längre och längre ifrån depressionen jag har haft under två år.
det går inte att beskriva i ord hur lättad jag är att det är över.
det har varit två av dom värsta åren i mitt liv.
jag har kämpat och kämpat och kämpat.
det har fan i mig inte varit lätt ska jag säga, men jävlar vad jag har lärt mig saker på vägen!
jag har äntligen lärt känna mig själv och jag kan nu säga att jag vet vem jag är.
jag tappade bort mig själv ganska grovt där ett tag, visste inte vem jag var, vad jag stod för och vilka som var mina vänner, men nu vet jag äntligen det!
är så sjukt tacksam över de vännerna jag har, att dom har orkat stanna kvar vid min sida!


vad gör ni i helgen?

fred & kärlek.
em.

sitter och lyssnar på freddes låt, somewhere over the rainbow.
det hugger i kroppen.
saknaden går inte att sätta ord på.
jag vet bara att det gör ont som fan.
kan verkligen inte förstå.
vill jag förstå?
jag tror docka att han har det bra, där uppe, somewhere over the rainbow!
han favoplats.
vid havet kanske.
ja.
han har det nog bra i alla fall.

när jag tänker tillbaks på begravningen så kan jag inte riktigt förstå att det var han som låg där i den vita kistan.
det var verkligen kepsen som gjorde allt verkligt.
det var då det sjönk in på det där konstiga sättet.
jag är glad dock att vi har hans tofflor kvar här hemma.
ett fint minne.
han favorittofflor. :)
det känns fint att ha dom kvar i alla fall.

fred & kärlek.
em.

Det är ganska sjukt hur missförstådd man kan bli när man har borderline.
många tror att man är sjuk i huvudet.
att man borde lobotomeras.
att man inte borde få jobba med barn.
att man borde vara sjukskriven livet ut.
vad är det om?
är folk verkligen så sjukt sjukt obildade att dom inte kan ta reda på fakta?

Visst, jag förstår att folk kan bli rädda.
man är ju galet självdestruktiv, inte alla, men jag är iaf.
man skadar sig själv, man försöker ta livet av sig, man hånar dom man älskar mest, man lämnar personer man älskar i ren panik för att dom ska hinna lämna en först, man åker upp och ned i humöret som en jojo.
men ändå.
vi är inte farliga bara för vi har borderline!
det är en emotionell instabilitet som vi arbetar med dagligen för att det ska bli lättare!
jag har gått i terapi i 2 år och lärt mig galet mycket om hur jag ska hantera situationen jag befinner mig i.
hur jag ska klara mig igenom en dag med grov ångest och hur jag ska göra istället för att skada mig själv.
jag är medicinerad för att inte fara upp och ned i humöret, men jag vill egentligen inte äta massa mediciner.
jag vill vara jag, utan mediciner, men det funkar inte riktigt.
man kan tro att jag äter mina mediciner för min skull, men det är inte riktigt hela sanningen.
mest äter jag medicinerna för personerna runt omkring mig.
för att jag ska vara lättare att umgås med.
men det går egentigen emot det jag står för.
men vad ska man göra?
vad gör man inte för sin kärlek och sina vänner?

Har du borderline?
blir du missuppfattad pga din diagnos?
vad har du stött på för fördommar?
hit me!

fred & kärlek.
em.

Igår var det Freddes begravning.
Den var jättefin.
dom spelade hans favorit låt.
den han själv har önskat på sin begravning.
det var så otroligt vackert.
när jag såg hans keps ligga på den fina vita kistan så blev allt verkligt på något sätt.
när vi gick fram och sa farväl och la blomma, då bröt jag ihop.
jag skakade, grät och hulkade.
hon som satt bakom mig sträckte sig fram och gav mig en näsduk, tårarna bara sprutade ju.
det var omtänksamt och fint.
jag blev glad i allt mörker.

efter begravningen tog jag, bexu, hampus och mattis en promenad in till Helsingborg centrum igen.
vi gick på Gyllene Prag och drack öl och snackade om fredrik.
sen käkade vi kebab.
och gick på någon mysko utställning i en klädaffär.
dom bjöd på rosévin iaf, det var väl det bästa med utställningen.
sen gick vi till någon annan krog och träffade en kille som jag tror hette anders.
sedan körde anders oss hem till mattis och vi hämtade våra saker, för att sen åka vidare till knutpunkten och vinka av killarna.
det var sjukt roligt att träffa dom, speciellt roligt att träffa hampus och mattis igen.
dagen kunde inte ha slutat bättre.. eller jo, fredde kunde varit med!

vi landade i stockholm runt 06.20 imorse.
tog tunnelbanan och bussen hem.
liftade med en volvokille.
snällt som fan av han att plocka upp oss.
:)

Sov gott min vän, Fredrik!
jag älskar dig, idag, imorgon och för alltid!

fred & kärlek.
em.