soligmorgon.

idag mår jag konstigt.
jag tror att kroppen har börjat vänja sig med 150mg dosen på Venlafaxinen nu.
jag mår inte illa varje dag längre, jag spyr inte varje dag och jag mår inte fan fysiskt längre.
det var ett tag det var riktigt påfrestande, då jag tänkte att jag kanske skulle sänka dosen igen, men jag stod ut och nu tror jag det händer saker.
jag mår dåligt, men samtidigt har jag en kittlande känsla i kroppen!
det liknar den jag hade när jag mådde bra.
men det har hänt så mycket nu det senaste, så jag har svårt att känna vad jag egentligen borde känna.

på torsdag är det mickes begravning.
usch.
jag vill inte, men samtidigt vill jag.
svårt att förklara!
men det känns som jag kommer förstå mer att micke är död på riktigt liksom.
vägrar tänka på det.
vägrar bearbeta det.
och det är fan svårt.
jag vill egentligen bara gå ut i skogen och skrika!
jag vill egentligen gå ut och slå ner varenda jävla idiot jag ser på stan.
men jag håller mig hemma.
under mitt täcke.
i sängen.
dagarna i ända.

nu ska jag gå ut och kolla posten.

fred.