soligmorgon.

jag har inte skrivit på ett tag.
jag glömmer helt enkelt bort att skriva.
har inte så mycket att berätta, mår mest skit liksom.
hur kul är det att läsa om det?

har iaf varit i Tyresö idag och träffat en akutläkare.
Vi höjde min Venlafaxin till 150mg, hoppas det gör någon skillnad.
Fick även recept på 25st stesolid, kommer räcka ett tag!
ska äta dom med största försiktighet.
hon fixade även med remisser till psykolog, arbetsterapeut och till min psykiatriker.
hon tyckte också att jag hade blivit felbehandlad med min ADHD-utredning, hoppas psykologen går med på att prata med min andra bror kring detta så jag kan få den hjälpen jag faktiskt behöver.
känns som jag famlar i de mörka just nu!
kaos
och åter kaos!

katten har skadat ögat.
det värker i hela mig att se henne.
stackars missen.
:(

annars ville läkaren att jag skulle sova bättre, men hon ville ge mig attarax till sömnen!
jag tackade snällt nej och förklarade att varken attarax, theralen eller lergigan forte hjälper mig vid sömnen.
hon trodde då att ett kedjetäcke kanske skulle funka! :)
vi får hoppas jag får remiss så fort som möjligt bara.
orkar inte vänta i år och dar.
fan alltså!

fred & kärlek.
em.

jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.
bexu ska snart åka iväg och jobba, alltså blir jag ensam.
panik!
tänk om jag får värsta ångestattacken när han är borta, vad fan gör jag då?
jag har ju en 100 burk lergigan forte, men.. ja. dom funkar liksom inte så bra!
visst, de tar bort den värsta paniken, men ångesten är ju långt ifrån borta!
måste nog ringa mobila psykiatrin idag när bexu slutat jobbet, måste träffa en läkare!
något måste ändras och det är fan nu!
jag pallar inte gå runt och må som jag gör just nu, inte igen!
jag måste palla mig ut också.
ligger bara i sängen och latar mig och äter knäckebröd.
vafan liksom!

saknar så jävla mycket just nu.
har så mycket oberarbetad sorg inom mig så det är helt sjukt.
måste ta en dag i taget, andas och försöka få minuterna att gå.

nej, fan.
detta håller inte längre!
kan inte må såhär.

jag håller på att tappa greppet.
vet inte vart jag ska ta vägen.
fuck alltså.

allt är kaos.
det är vedervärdigt!
måste få kontakt med läkare.
men i höst fick jag tid.
tack.

jag hatar livet.
jag hatar världen.
jag hatar mig själv.

fuck off.

ungefär samma sekund som jag öppnade ögonen igår så berättar min pojkvän att en av mina närmsta vänner har dött.
jag vet inte vad jag ska göra.
jag vet inte vart jag ska ta vägen.
jag är så jävla förvirrad man bara kan bli!

det gör så jävla ont i mig.
har förlorat två riktigt riktigt nära vänner på ca 1 ½ månad.
vad gör man?
hur klarar man det?
fan.
allt känns värdelöst och kaos.
jag orkar inte mer.
fan.

Nu var det ett tag sedan jag skrev.
har inte riktigt haft lusten, har haft annat skoj för mig! :)

känner verkligen hur jag kommer längre och längre ifrån depressionen jag har haft under två år.
det går inte att beskriva i ord hur lättad jag är att det är över.
det har varit två av dom värsta åren i mitt liv.
jag har kämpat och kämpat och kämpat.
det har fan i mig inte varit lätt ska jag säga, men jävlar vad jag har lärt mig saker på vägen!
jag har äntligen lärt känna mig själv och jag kan nu säga att jag vet vem jag är.
jag tappade bort mig själv ganska grovt där ett tag, visste inte vem jag var, vad jag stod för och vilka som var mina vänner, men nu vet jag äntligen det!
är så sjukt tacksam över de vännerna jag har, att dom har orkat stanna kvar vid min sida!


vad gör ni i helgen?

fred & kärlek.
em.