soligmorgon.

Om det är något jag har att tack för så är det för chansen jag fick att gå i DBT (dialektisk beteende terapi).
Jag har gått i individuell terapi och gruppterapi (eller färdighetsträning som terapeuterna också kallar det).
I individuell har jag gått i 2 år och håller fortfarande på, i grupp gick jag ca 1 ½ år och avslutade för ca 1 vecka sedan.
Det är det bästa som har hänt mig i mitt liv skulle jag tro, det och min pojkvän.

Jag tror inte jag hade klarat mig levande så mycket längre till om jag inte hade fått hjälpen jag fick, när jag fick den.
Utan min läkare på vårdcentralen och utan min psykiatriker så vettefan vad som hade hänt.

"DBT är en tredje generationens KBT utveckad av Marsha Linehan.
DBT är uppbyggt på psykosocial färdighetsträning i grupp och individuell samtalsterapi för att bearbeta svårare och mer personliga problem.
Färdighetsträningen i grupp fokuserar på fyra olika moment: medveten närvaro, hantera relationer, reglera känslor och att stå ut när det är svårt. Acceptans, medvetenhet och impulskontroll är huvudriktningar. DBT använder sig av hemuppgifter och är lösningsfokuserad.".

Vad jag vet så finns det fler terapiformer för att handskas med borderline problematik, som t ex MBT (mentaliseringsbaserad terapi). Då jag inte vet så mycket om detta, tänker jag heller inte skriva om det.
Då jag har mer info om MBT och dess verkan så kan jag ta upp det om någon är intresserad!


DBT har iaf varit räddningen för mig.
jag har inte längre så starka impulser.
jag klarar av att inte skada mig.
jag klarar av att hålla ilskan borta.
jag klarar av att hålla ångesten under styr.
jag har lärt mig så sjukligt mycket av att gå i DBT så det är svårt att beskrva i ord.

Jag tackar mina terapeuter och tjejerna jag lärt känna i gruppen!
Tack tack tack tack!